Min första Hello Kitty tårta
» 2012-01-21 ~ 14:51:53 Hello Kitty «
Ganska märkligt att jag inte har gjort någon sådan förrän nu...
Min favorit-Hello Kitty-tårta är den som min kompis, Sanja Nykjaer, gjorde till sin dotters födelsedag.
Formen på huvudet ser ju inte helt rätt ut och jag har tydligen glömt morrhåren (woOps!)..
Men den ser god ut i alla fall, och den är säkert god och det är ju det viktigaste med en tårta. ^^
Min favorit-Hello Kitty-tårta är den som min kompis, Sanja Nykjaer, gjorde till sin dotters födelsedag.
Jättemumsig smörgåstårta, man blir hungrig bara man tittar på den ju. Men så är ju Sanja också mer van vid köket än jag.... ^^;
God jul
» 2011-12-18 ~ 00:21:23 Hello Kitty «
Fick det här fina julkortet av Fumiko förra året. Visst är det härligt att ens vänner och bekanta tänker på en när de ser Hello Kitty... ^^v
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR mina vänner!
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR mina vänner!
Breaking Dawn - del 1
» 2011-11-18 ~ 19:21:04 TV & film «
Läste Elin Larssons recension om Breaking Dawn i Metro idag och jag kunde inte låta bli att reagera mot hennes sätt att kritisera Stephanie Meyers budskap som hon kallade det "... de unkna budskap som författaren... smugit in i sin vampyrsaga", dvs avhållsamhetshets och abortmotstånd.
Det är klart E.L. får tycka vad hon vill, men varför välja ord som "unkna" och lägga in en så negativ värdering? Det finns människor som anser avhållsamhet vara ett ideal. Klanka inte ner på dem bara för att samhället idag anser att det är okej att ha sex till höger och vänster och innan äktenskap. Och är det inte längre politiskt korrekt att vara mot abort helt plötsligt? Sen när är alla för fri abort?
Stephanie Meyer är ju mormon, så det är väl ganska naturligt att hon har de åsikter och ideal hon har och jag tycker att det är positivt att en ungdomsserie med lite annorlunda värden än de samtida (speciellt när det gäller Hollywood-filmer) har fått så mycket uppmärksamhet.
För mig blir det ett litet personligt påhopp också även om det bara är jag som är känslig av mig och tar åt mig, för E.L. vet ju inte ens vem jag är eftersom det på nåt sätt får mig att känna att jag lever på 2010-talet och inte "hänger med i samtidens normer" och de ideal jag hyllar "är gamla och förlegade" och hör till förra seklet. Nej, jag kan inte hålla med. För mig gäller kristna värderingar än idag, oavsett hur moderna vi och världen blivit, eftersom de till sist och syvende handlar om att skydda människan och hennes relationer till andra och inte om förbud och inskränkningar eller kontroll, så jag kan inte hålla med om att de hör det förgångna till. Bara för att ALLA gör orätt innebär det inte automatiskt att det blir "rätt". Se bara på fildelningen och människors inställning till det, men det är en helt annan fråga som får diskuteras en annan gång.
Däremot uppskattar jag öppenhet och möjligheten till fritt val: jag tycker att det är okej om mina vänner och bekanta lever som de lever för att de har valt att leva på ett visst sätt eftersom de tror på det; liksom det är bra att det finns möjlighet till laglig abort för de människor som behöver det. Men JAG behöver inte leva på det sättet bara för att alla andra gör det och jag ska ha rätt att kunna känna att folk visar respekt för de värden som jag tycker är viktiga och inte klankar ner på dem.
Nåja, det var inte meningen att det skulle bli en sådan harang av ord och predikan, men ibland är det svårt att sluta när man börjat... ^^;;
~*~*~*~
Det är klart E.L. får tycka vad hon vill, men varför välja ord som "unkna" och lägga in en så negativ värdering? Det finns människor som anser avhållsamhet vara ett ideal. Klanka inte ner på dem bara för att samhället idag anser att det är okej att ha sex till höger och vänster och innan äktenskap. Och är det inte längre politiskt korrekt att vara mot abort helt plötsligt? Sen när är alla för fri abort?
Stephanie Meyer är ju mormon, så det är väl ganska naturligt att hon har de åsikter och ideal hon har och jag tycker att det är positivt att en ungdomsserie med lite annorlunda värden än de samtida (speciellt när det gäller Hollywood-filmer) har fått så mycket uppmärksamhet.
För mig blir det ett litet personligt påhopp också även om det bara är jag som är känslig av mig och tar åt mig, för E.L. vet ju inte ens vem jag är eftersom det på nåt sätt får mig att känna att jag lever på 2010-talet och inte "hänger med i samtidens normer" och de ideal jag hyllar "är gamla och förlegade" och hör till förra seklet. Nej, jag kan inte hålla med. För mig gäller kristna värderingar än idag, oavsett hur moderna vi och världen blivit, eftersom de till sist och syvende handlar om att skydda människan och hennes relationer till andra och inte om förbud och inskränkningar eller kontroll, så jag kan inte hålla med om att de hör det förgångna till. Bara för att ALLA gör orätt innebär det inte automatiskt att det blir "rätt". Se bara på fildelningen och människors inställning till det, men det är en helt annan fråga som får diskuteras en annan gång.
Däremot uppskattar jag öppenhet och möjligheten till fritt val: jag tycker att det är okej om mina vänner och bekanta lever som de lever för att de har valt att leva på ett visst sätt eftersom de tror på det; liksom det är bra att det finns möjlighet till laglig abort för de människor som behöver det. Men JAG behöver inte leva på det sättet bara för att alla andra gör det och jag ska ha rätt att kunna känna att folk visar respekt för de värden som jag tycker är viktiga och inte klankar ner på dem.
Nåja, det var inte meningen att det skulle bli en sådan harang av ord och predikan, men ibland är det svårt att sluta när man börjat... ^^;;
~*~*~*~
Imorgon ska jag i alla fall se Breaking Dawn med mina systrar och jag är övertygad om att jag kommer att gilla filmen. Det är bra tror jag att läsa negativa recensioner om en film, för oftast tycker jag tvärtemot vad recensenterna tycker... Filmer som hyllas som kulturella och djupa är oftast långtråkiga och svårförståeliga medan de som får lågt betyg är de som är mest underhållande.... Och det är det jag vill ha ju, lättsmälta, spännande, romantiska filmer där jag slipper tänka så mycket (det har man redan nog med i vardagens stress). ^^;
Nya språkregler...?
» 2011-11-12 ~ 21:52:27 Språk «
Fick det här av en kollega. Jag tyckte det var ganska roligt. Där ser man att stavning faktiskt har en väldig viktig betydelse för språket och att reglerna inte bara är godtyckliga. ^^
~*~*~*~
ctavningen med dubbla conconanter efter cort vocalljud utgar occa. det ancec onodigt att ccriva ut samma bocctav tva ganger efter varandra.
har upctar et carcilt problem med boctaven x. x overgar til at ctavac cc, med med hanvicning til ovan namnda regel om dubelconconant blir det samandraget til et enkelt c.
vidare ctaler sje-ljudet til becvar for manga. det ercatc i ala cina ctavningar av z, com ju anvandc valdigt calan i vart cprak idag.
licadant ercatc ala conctiga ctavningar av j-ljudet (lj, gj, hj) av j. Pa cama cat anvandc q mer frecvent genom at ercata ng. Altiq blir bara latare oc latare!
man overvager at cenare aven helt ta bort h, com anda nactan inte horc, camt at tecna bade i oc j-juden med j, de later ju anda ljka.
cyftet ar, papecar cvenca cpracmyndjgeten, at verca for ocad forctaelse melan manjzor!
~*~*~*~*~
Noterat är också att jag försökte googla på "svenska språkmyndigheten" men det verkar inte finnas nån sådan instans...
Så hur seriösa de här reglerna ovan är kan vi ju räkna ut, men om man är intresserad av de svenska skrivreglerna kan man ladda ner Myndigheternas skrivregler som pdf-fil på regeringens hemsida. ^^
~*~*~*~
I internet- och e-postsammanhang har vi fått vänja oss vid att bokstäverna å, ä och ö inte kan användas.
SSM, Svenska SpråkMyndigheten, har som en konsekvens av detta beslutat att avskaffa dessa bokstäver helt. De anses som överflödiga i ett kommande mer internationaliserat samhälle.
Redan till nyår ersätts både å och ä av alfabetets första bokstav a. Vid paföljande halvarsskifte ersatts ö med o.
Vidare tas versalerna bort, de forekommer ju inte i e-postadresser, varfor skulle vi da tillatas anvanda dem i andra sammanhang? darigenom minskas antalet tecken rejalt.
rensningen har givit svenska sprakmyndigheten blodad tand. man har foreslagit fler fornyelser i stavningen for att underlatta internationell kommunikation.
fenomenet med en bokstav, c, som kan uttalas pa tva olika satt onskar man utnyttja till fullo genom att helt ersatta bade k och s med c.
ctavningen med dubbla conconanter efter cort vocalljud utgar occa. det ancec onodigt att ccriva ut samma bocctav tva ganger efter varandra.
har upctar et carcilt problem med boctaven x. x overgar til at ctavac cc, med med hanvicning til ovan namnda regel om dubelconconant blir det samandraget til et enkelt c.
vidare ctaler sje-ljudet til becvar for manga. det ercatc i ala cina ctavningar av z, com ju anvandc valdigt calan i vart cprak idag.
licadant ercatc ala conctiga ctavningar av j-ljudet (lj, gj, hj) av j. Pa cama cat anvandc q mer frecvent genom at ercata ng. Altiq blir bara latare oc latare!
man overvager at cenare aven helt ta bort h, com anda nactan inte horc, camt at tecna bade i oc j-juden med j, de later ju anda ljka.
cyftet ar, papecar cvenca cpracmyndjgeten, at verca for ocad forctaelse melan manjzor!
I internet- och e-postsammanhang har vi fått vänja oss vid att bokstäverna å, ä och ö inte kan användas. SSM, Svenska SpråkMyndigheten, har som en konsekvens av detta beslutat att avskaffa dessa bokstäver helt. De anses som överflödiga i ett kommande mer internationaliserat samhälle.
Redan till nyår ersätts både å och ä av alfabetets första bokstav a. Vid paföljande halvarsskifte ersatts ö med o. Vidare tas versalerna bort, de forekommer ju inte i e-postadresser, varfor skulle vi da tillatas anvanda dem i andra sammanhang? darigenom minskas antalet tecken rejalt.
rensningen har givit svenska sprakmyndigheten blodad tand. man har foreslagit fler fornyelser i stavningen for att underlatta internationell kommunikation.
Redan till nyår ersätts både å och ä av alfabetets första bokstav a. Vid paföljande halvarsskifte ersatts ö med o. Vidare tas versalerna bort, de forekommer ju inte i e-postadresser, varfor skulle vi da tillatas anvanda dem i andra sammanhang? darigenom minskas antalet tecken rejalt.
rensningen har givit svenska sprakmyndigheten blodad tand. man har foreslagit fler fornyelser i stavningen for att underlatta internationell kommunikation.
fenomenet med en bokstav, c, som kan uttalas pa tva olika satt onskar man utnyttja till fullo genom att helt ersatta bade k och s med c.
ctavningen med dubbla conconanter efter cort vocalljud utgar occa. det ancec onodigt att ccriva ut samma bocctav tva ganger efter varandra.
har upctar et carcilt problem med boctaven x. x overgar til at ctavac cc, med med hanvicning til ovan namnda regel om dubelconconant blir det samandraget til et enkelt c.
vidare ctaler sje-ljudet til becvar for manga. det ercatc i ala cina ctavningar av z, com ju anvandc valdigt calan i vart cprak idag.
licadant ercatc ala conctiga ctavningar av j-ljudet (lj, gj, hj) av j. Pa cama cat anvandc q mer frecvent genom at ercata ng. Altiq blir bara latare oc latare!
man overvager at cenare aven helt ta bort h, com anda nactan inte horc, camt at tecna bade i oc j-juden med j, de later ju anda ljka.
cyftet ar, papecar cvenca cpracmyndjgeten, at verca for ocad forctaelse melan manjzor!
~*~*~*~*~
Noterat är också att jag försökte googla på "svenska språkmyndigheten" men det verkar inte finnas nån sådan instans...
Så hur seriösa de här reglerna ovan är kan vi ju räkna ut, men om man är intresserad av de svenska skrivreglerna kan man ladda ner Myndigheternas skrivregler som pdf-fil på regeringens hemsida. ^^
Var ska ungdomarna bo?
» 2011-11-08 ~ 20:53:25 Insändare «
Jag roar mig med att läsa tidningen Metro när jag sitter och äter min middag och speciellt kul är det att läsa insändarsidan. Det är intressant att veta vad för slags åsikter folk har och vad de tycker är viktigt för att vilja skriva ner det och skicka in det i tidningen.
Ofta kan jag inte låta bli att reagera när jag läser insändarna: ibland blir jag störd, ibland håller jag med, ibland skrattar jag bara och folk som klagar på SL ignorerar jag bara. Dock känner jag mig inte angelägen att svara på dessa insändare, har ingen lust att "starta igång ett insändarkrig" som en del gör. Däremot har jag väl frihet att säga vad jag tycker här på min lilla blogg, eller....?
~*~*~*~
Läste idag en insändare som handlar om att hyresrätter görs om till bostadsrätter vilket innebär att de flesta ungdomar och studenter eller folk med liten inkomst kommer att ha svårt att hitta bostäder. Förvisso håller jag med om att det är dumt att hyresrätter försvinner, för det är faktiskt ett bra alternativ för många och det finns redan för få. Men den sista meningen gjorde mig fundersam.
"Det är inte rimligt att tiotusentals ungdomar saknar egen bostad. Staten och kommunerna måste börja ta ansvar för att vi unga ska kunna flytta hemifrån."
Är det verkligen staten och kommunerna som ska ta ansvar? Ska staten ta ansvar för att DU ska kunna bo i en egen lägenhet? Varför det? Folk slänger ur sig sådana påstående hela tiden, när något inte går som de vill, ja då är det statens fel och de måste ta sitt ansvar och göra något åt det. Men du själv då? Vad ska du själv göra?
Är det verkligen en rättighet att alla ungdomar ska kunna flytta hemifrån om de inte har råd? Vem säger det? Och varför är det statens skyldighet att se till så att du inte behöver bo kvar med dina föräldrar?
I andra länder bor man kvar i sin familj även som vuxen, just kanske för att man inte har råd att flytta ut. Ja, då har man inget val än att stanna kvar och göra det bästa av det. Man växer upp på det viset och det blir en del av kulturen och traditionen. Blir det bättre förutsättningar för folk i ett land, då ändras vanorna och trenderna och idealen, men det är naivt att tro att man kan kräva det "ovanifrån".
Om det är ett ideal att alla vuxna barn ska lämna sina föräldrar så får man väl kämpa för det och inte tro att någon annan ska ordna det för sig? Är det inte ett annat ideal i samhället idag att man ska vara självständig och oberoende och ta för sig? Vad hände med att vara handlingskraftig? Är det att klaga och hitta syndabockar? Slänga över ansvaret till någon annan? Sitta och kräva att saker och ting ska servas till en? Då tycker jag att det låter som en bortskämd unge som talar.
I meningen innan skriver hon:
"... vilket gör att det blir ännu färre lägenheter kvar för oss som inte har 3 miljoner på banken, tio år i bostadskön eller föräldrar med kontakter i fastighetsbranschen."
Sorry, men sånt är livet. Det är orättvist; alla har det inte lika bra: en del människor är rika, andra är fattiga och jag tycker att vi ska vara tacksamma för att vi faktiskt bor i ett land där staten tar mer ansvar för den individuella människan än i många andra länder.
Face it. Eller gör nåt åt det. Själv. ^^v
Ofta kan jag inte låta bli att reagera när jag läser insändarna: ibland blir jag störd, ibland håller jag med, ibland skrattar jag bara och folk som klagar på SL ignorerar jag bara. Dock känner jag mig inte angelägen att svara på dessa insändare, har ingen lust att "starta igång ett insändarkrig" som en del gör. Däremot har jag väl frihet att säga vad jag tycker här på min lilla blogg, eller....?
~*~*~*~
Läste idag en insändare som handlar om att hyresrätter görs om till bostadsrätter vilket innebär att de flesta ungdomar och studenter eller folk med liten inkomst kommer att ha svårt att hitta bostäder. Förvisso håller jag med om att det är dumt att hyresrätter försvinner, för det är faktiskt ett bra alternativ för många och det finns redan för få. Men den sista meningen gjorde mig fundersam.
"Det är inte rimligt att tiotusentals ungdomar saknar egen bostad. Staten och kommunerna måste börja ta ansvar för att vi unga ska kunna flytta hemifrån."
Är det verkligen staten och kommunerna som ska ta ansvar? Ska staten ta ansvar för att DU ska kunna bo i en egen lägenhet? Varför det? Folk slänger ur sig sådana påstående hela tiden, när något inte går som de vill, ja då är det statens fel och de måste ta sitt ansvar och göra något åt det. Men du själv då? Vad ska du själv göra?
Är det verkligen en rättighet att alla ungdomar ska kunna flytta hemifrån om de inte har råd? Vem säger det? Och varför är det statens skyldighet att se till så att du inte behöver bo kvar med dina föräldrar?
I andra länder bor man kvar i sin familj även som vuxen, just kanske för att man inte har råd att flytta ut. Ja, då har man inget val än att stanna kvar och göra det bästa av det. Man växer upp på det viset och det blir en del av kulturen och traditionen. Blir det bättre förutsättningar för folk i ett land, då ändras vanorna och trenderna och idealen, men det är naivt att tro att man kan kräva det "ovanifrån".
Om det är ett ideal att alla vuxna barn ska lämna sina föräldrar så får man väl kämpa för det och inte tro att någon annan ska ordna det för sig? Är det inte ett annat ideal i samhället idag att man ska vara självständig och oberoende och ta för sig? Vad hände med att vara handlingskraftig? Är det att klaga och hitta syndabockar? Slänga över ansvaret till någon annan? Sitta och kräva att saker och ting ska servas till en? Då tycker jag att det låter som en bortskämd unge som talar.
I meningen innan skriver hon:
"... vilket gör att det blir ännu färre lägenheter kvar för oss som inte har 3 miljoner på banken, tio år i bostadskön eller föräldrar med kontakter i fastighetsbranschen."
Sorry, men sånt är livet. Det är orättvist; alla har det inte lika bra: en del människor är rika, andra är fattiga och jag tycker att vi ska vara tacksamma för att vi faktiskt bor i ett land där staten tar mer ansvar för den individuella människan än i många andra länder.
Face it. Eller gör nåt åt det. Själv. ^^v
Nostalgiskt
» 2011-10-30 ~ 22:29:27 Tro & livsstil «
Håller på att röja här hemma och hittade den här CD-skivan som jag fick när jag precis hade gått ut Lärarutbildningen i Malmö. Det började med den här skivan och slutade med att jag bodde i Falkenberg i fyra år och jobbade i Ätran.
Så mycket har hänt sedan dess. Det var en underbar, uppfräschande tid och jag lärde känna många nya vänner och kollegor. Församlingslivet och andra kristna människor fick en helt ny del i mitt liv och jag kan säga att de är den del som jag saknar mest sen jag flyttade därifrån.
Och så min söta lägenhet förstås där jag hade min egen lilla värld. Jag lärde mig att bli vuxen och ta hand om mig själv och inse att det faktiskt KAN vara roligt att laga mat, när man har tid och lust och inte är hungrig som en varg...
~*~*~*~
Så många minnen som väcks till liv bara för att man hittar en bit kartong och lite plast.... men nä, jag ska inte spara skivan av nostalgiska skäl, den har redan fullgjort sin uppgift.
Pi och Ryo hoppar av
» 2011-10-24 ~ 16:22:00 Japan «
Läste om att NEWS mister två av sina mer populära medlemmar, både Pi och Ryo försvinner. Pi ska satsa på solokarriär medan Ryo ska koncentrera sig på den andre gruppen Kanjani8 (ja, han är en av dem som har varit med i två grupper samtidigt, kan förstå att han vill hoppa av den ene, blir nog lite schizo med tiden....)
Det märkliga är att jag inte alls känner mig upprörd som när Jin försvann från KAT-TUN. Fast märkligt kanske det inte är, jag har ju följt Pi och bryr mig inte så mycket om NEWS, de enda intressanta i den grupper förutom Yamashita är ju Ryo (som nu försvinner) och Tegoshi (som jag är mer intresserad av när han spelar i dramor och filmer än av hans sång), så ja... jag känner inget speciellt över nyheterna. Lite chockad möjligen och kanske en aning medlidande med de fyra stackarna som ska försöka kämpa vidare.... men inte tillräckligt för att bry mig att lyssna på dem eller följa deras aktiviteter. Hoppas bara dem lycka till.
Dessutom är jag inte ett dugg förvånad över att Pi hoppar av och jobbar själv. Han har fått många soloprojekt (han åkte till HK själv och andra ställen i Asien utan sina bandmedlemmar) och sen är jag kanske fördomsfull, men Pi och Jin lär vara väldigt nära kompisar, så varför skulle de inte influera varandra...? Men Pi satsar nog på Asien mer än att försöka ta sig över till en annan kontinent. Och jag tänker följa hans aktiviteter, hehe...
Ja, visst är man hycklare. Jag kan tänka mig att hade Jin varit min ichiban idol så hade jag nog också droppat KAT-TUN och hängt på honom till USA... Men som det var nu så blev man lite kluven: ville ju att han skulle stanna kvar samtidigt som jag var putt för att han ville lämna dem.
Jag antar att vi fangirls (liksom människor i allmänhet) gör misstaget att tro att allting kommer att finnas kvar som vi vill ha det. En grupp blir populära och det kommer bara att fortsätta så tills vi själva tröttnar och söker oss vidare. När det omvända händer, när något förändras med den gruppen INNAN vi hunnit bli trötta på dem, ja, då blir det ramaskri. Men käre nån, de där stackarna måste väl också få komma nånstans i livet och tänka på sina liv och karriärer och det som är bäst för dem. Men som våra idoler så äger vi dem - känns det som - och därför blir vi upprörda när de får för sig att störa vår tillvaro.
Och vem säger att Johnnies kommer att finnas kvar för evigt? O.o
Det märkliga är att jag inte alls känner mig upprörd som när Jin försvann från KAT-TUN. Fast märkligt kanske det inte är, jag har ju följt Pi och bryr mig inte så mycket om NEWS, de enda intressanta i den grupper förutom Yamashita är ju Ryo (som nu försvinner) och Tegoshi (som jag är mer intresserad av när han spelar i dramor och filmer än av hans sång), så ja... jag känner inget speciellt över nyheterna. Lite chockad möjligen och kanske en aning medlidande med de fyra stackarna som ska försöka kämpa vidare.... men inte tillräckligt för att bry mig att lyssna på dem eller följa deras aktiviteter. Hoppas bara dem lycka till.
Dessutom är jag inte ett dugg förvånad över att Pi hoppar av och jobbar själv. Han har fått många soloprojekt (han åkte till HK själv och andra ställen i Asien utan sina bandmedlemmar) och sen är jag kanske fördomsfull, men Pi och Jin lär vara väldigt nära kompisar, så varför skulle de inte influera varandra...? Men Pi satsar nog på Asien mer än att försöka ta sig över till en annan kontinent. Och jag tänker följa hans aktiviteter, hehe...
Ja, visst är man hycklare. Jag kan tänka mig att hade Jin varit min ichiban idol så hade jag nog också droppat KAT-TUN och hängt på honom till USA... Men som det var nu så blev man lite kluven: ville ju att han skulle stanna kvar samtidigt som jag var putt för att han ville lämna dem.
Jag antar att vi fangirls (liksom människor i allmänhet) gör misstaget att tro att allting kommer att finnas kvar som vi vill ha det. En grupp blir populära och det kommer bara att fortsätta så tills vi själva tröttnar och söker oss vidare. När det omvända händer, när något förändras med den gruppen INNAN vi hunnit bli trötta på dem, ja, då blir det ramaskri. Men käre nån, de där stackarna måste väl också få komma nånstans i livet och tänka på sina liv och karriärer och det som är bäst för dem. Men som våra idoler så äger vi dem - känns det som - och därför blir vi upprörda när de får för sig att störa vår tillvaro.
Och vem säger att Johnnies kommer att finnas kvar för evigt? O.o
Tärningar och vårtecken
» 2011-10-23 ~ 15:11:23 TV & film «
Ja, ni undrar säkert vad jag yrar om, vårtecken mitt i hösten. Nej, så heter min lilla video som jag har gjort för PIM, som är en datorutbildning på mitt jobb. Jag började förra året och äntligen är jag färdig med de tre stegen, där det sista steget är att göra en video med ljud och bild.
Roligt att jobba med videofiler faktiskt, men det tar kolossalt mycket tid. >.<
Men jag hade velat göra egna små projekt, när jag hinner få ihop tillräckligt med tid och motivation...
Skillnaden med den här videon från mina äldre fanvideor är att här är allt material mitt. Jag var ute och filmade med syrran i våras för hon skulle också göra samma uppgift - fast hon gjorde färdigt sin redan veckan därpå medan jag har väntat fram tills nu.... Hehe.... ^^;
Jag är dock inte helt nöjd med hur musiken liksom avbryts för att man inte kan lägga in två ljudspår parallellt med varandra. Och så är rösterna lite enformiga, det är typ två slags röster, barn och den grövre vuxnes. Jag hade velat ha en röstförvrängare a la Detective Conans manick. Hade varit nåt, det! ^^
Och nån dag borde jag göra en film av alla mina kittisar och kamisar! XDDD~
Roligt att jobba med videofiler faktiskt, men det tar kolossalt mycket tid. >.<
Men jag hade velat göra egna små projekt, när jag hinner få ihop tillräckligt med tid och motivation...
Skillnaden med den här videon från mina äldre fanvideor är att här är allt material mitt. Jag var ute och filmade med syrran i våras för hon skulle också göra samma uppgift - fast hon gjorde färdigt sin redan veckan därpå medan jag har väntat fram tills nu.... Hehe.... ^^;
Jag är dock inte helt nöjd med hur musiken liksom avbryts för att man inte kan lägga in två ljudspår parallellt med varandra. Och så är rösterna lite enformiga, det är typ två slags röster, barn och den grövre vuxnes. Jag hade velat ha en röstförvrängare a la Detective Conans manick. Hade varit nåt, det! ^^
Och nån dag borde jag göra en film av alla mina kittisar och kamisar! XDDD~
Hösten...
» 2011-10-13 ~ 21:08:26 Allmänt «
... kan vara så vacker.
Bilden är tagen med den nya telefonen. Inte samma kvalité som min kamera kanske, men totally acceptabelt och det är så smidigt att föra över bilderna till datorn (i alla fall när det handlar om ett fåtal bilder som jag vill ha över direkt). Bekvämt bl a till jobbet.
Bilden är tagen med den nya telefonen. Inte samma kvalité som min kamera kanske, men totally acceptabelt och det är så smidigt att föra över bilderna till datorn (i alla fall när det handlar om ett fåtal bilder som jag vill ha över direkt). Bekvämt bl a till jobbet.
Ny leksak
» 2011-10-13 ~ 20:44:46 Mode «
Min vackra, fina telefon (se inlägget nedan) dog till min förtrytelse en plötslig och oförklarlig död nyligen.
Många av mina kompisar och bekanta hade alla börjat att använda Smartphones och Android-telefoner och Iphones och jag-vet-inte-vad-allt-heter och jag var så nöjd med min gamla, nätta tjockis-mobil. Den var så fin, och kändes så bra i handen och jag kunde ringa och smsa och lyssna på musik och väckarklockan funkade perfekt för mina behov (den bländar inte när alarmet går igång, vilket skärmtelefoner gör, suck!) och jag kunde till och med surfa (långsamt och dyrt förvisso men ändock surf) om jag var tvungen och dessutom var den pimpad med fina pärlor från Japanresan. Jag var totalt nöjd och fast besluten att inte ge efter för omgivningens trender inom mobilvärldens nyheter. Att ha internet alltid tillgängligt, nä, jag ska ju försöka att inte vara så uppkopplad hela tiden. Ju. Det var så jag tänkte.
Tills den dog. T_T
DÅ tog det emot att köpa en gammal "vanlig" hederlig telefon igen. Jag menar, för samma pris, ska jag verkligen nöja mig med att ligga EFTER med teknikens nya gullgrisar? Jag älskar viktelefoner, men de är trots allt fortfarande av den gamla skolan (viktelefoner som är skärmtelefoner med Android? Ah! Men nä, har inte sett nån sådan hittills...). Så det var dags att surfa efter en ny telefon och titta efter vad som fanns på marknaden.
Jag föll rätt snart för Sony Ericsson Xperia Mini Pro. För att... den ser ut som en minidator (jag menar, ett minitangentbord... WHOAAAA!!) och den är tjock och kort och så sööööööööööööööööööt. ♥ Den vita färgen påminner också väldigt mycket om min gamla telefon, så ja... jag ska vara ärlig och säga att jag föll för utsidan. XD~
Fortsatte att läsa recensioner och dylikt och gillade det jag läste, så vad fanns det att tveka om?
Nu längtar jag bara efter att komma på HUR jag ska pimpa den här nya telefonen, hihi. ( ^_^)v
~*~*~*~*~
En annan baksida av att den förra telefonen dog är att alla människor jag träffat EFTER min tid i Falkenberg har jag förlorat nummer till. Hoppas bara att de ringer upp mig nån gång... ^^;
Många av mina kompisar och bekanta hade alla börjat att använda Smartphones och Android-telefoner och Iphones och jag-vet-inte-vad-allt-heter och jag var så nöjd med min gamla, nätta tjockis-mobil. Den var så fin, och kändes så bra i handen och jag kunde ringa och smsa och lyssna på musik och väckarklockan funkade perfekt för mina behov (den bländar inte när alarmet går igång, vilket skärmtelefoner gör, suck!) och jag kunde till och med surfa (långsamt och dyrt förvisso men ändock surf) om jag var tvungen och dessutom var den pimpad med fina pärlor från Japanresan. Jag var totalt nöjd och fast besluten att inte ge efter för omgivningens trender inom mobilvärldens nyheter. Att ha internet alltid tillgängligt, nä, jag ska ju försöka att inte vara så uppkopplad hela tiden. Ju. Det var så jag tänkte.
Tills den dog. T_T
DÅ tog det emot att köpa en gammal "vanlig" hederlig telefon igen. Jag menar, för samma pris, ska jag verkligen nöja mig med att ligga EFTER med teknikens nya gullgrisar? Jag älskar viktelefoner, men de är trots allt fortfarande av den gamla skolan (viktelefoner som är skärmtelefoner med Android? Ah! Men nä, har inte sett nån sådan hittills...). Så det var dags att surfa efter en ny telefon och titta efter vad som fanns på marknaden.
Jag föll rätt snart för Sony Ericsson Xperia Mini Pro. För att... den ser ut som en minidator (jag menar, ett minitangentbord... WHOAAAA!!) och den är tjock och kort och så sööööööööööööööööööt. ♥ Den vita färgen påminner också väldigt mycket om min gamla telefon, så ja... jag ska vara ärlig och säga att jag föll för utsidan. XD~
Fortsatte att läsa recensioner och dylikt och gillade det jag läste, så vad fanns det att tveka om?
Nu längtar jag bara efter att komma på HUR jag ska pimpa den här nya telefonen, hihi. ( ^_^)v
~*~*~*~*~
En annan baksida av att den förra telefonen dog är att alla människor jag träffat EFTER min tid i Falkenberg har jag förlorat nummer till. Hoppas bara att de ringer upp mig nån gång... ^^;
Det gäller att inte ångra sig...
» 2010-11-23 ~ 21:51:10 Mode «
... eller köpa en ny telefon. ^_^
第四十七週
第四十七週
Titta, de matchar!
» 2010-10-14 ~ 20:26:12 Hello Kitty «
Strumporna och naglarna. XD~
Jennsan är så duktig! ^^v
第四十一個星期
Jennsan är så duktig! ^^v
第四十一個星期
Memoirs of a Teenage Amnesiac
» 2010-10-09 ~ 17:08:24 TV & film «
En film jag snubblade över med Horikita Maki och Matsuyama Kenichi. Den är tydligen baserad på en amerikansk bok skriven av Gabrielle Zevin och det är lite roligt att de har flyttat miljön till Japan och ändrat etnicitet på huvudpersonerna. Men kan amerikanska filmer baseras japanska berättelser så kan man väl göra tvärtom också.
Handlingen är om tonåriga Naomi som ramlar nerför en trappa och tappar bort 4 år av sitt minne. Hon är tillsammans med Ace, en tennisspelare i skolan, men efter minnesförlusten blir hon kär i James (Yuji i den japanska versionen) som inte kan släppa sitt förflutet och är lite instabil. Därtill finns Will (Mirai) som är Naomis bästa vän, men är det verkligen bara vänskap det handlar om...?
Makis filmer brukar vara lite skumma och flummiga, så jag är förvånad över att jag gillade den här. Den är inte så dramatisk, med stora känslor eller så, snarare rätt så lugn och harmonisk med ett ganska trevligt och "fluffigt" slut. Det är en film som det känns bra efteråt av att ha sett den. För mig i alla fall. Kanske inte för dem som har läst boken och tycker att de har förstört den. ^^;
Jag gillade speciellt Naomis förhållande till hennes pappa. Han är strikt och hon är lydig, men följer inte blint hans order utan gör sunda uppror då och då. Och hur arg han än blir på henne så vet hon ändå att hon kan komma till honom när det väl kommer till kritan. De kan ha en öppen dialog och Naomis pappa lyssnar och låter henne förklara sina handlingar.
Den största överraskningen för mig var nog Tegoshi Yuyas roll. Hans roller brukar vara irriterande och han är lite för söt för min smak, så jag är förvånad över att han var den som jag "hejade" mest på mot slutet. Han ser annorlunda ut med de markanta svarta glasögonen. ^^
I början kändes filmen lite konstig, eftersom det var Japan men ändå amerikanskt highschool-stuk över det hela, och att de växlade språk fram och tillbaka tog också ett tag att vänja sig. Men filmen i helhet känns mer japansk än amerikansk, eftersom huvudkaraktärer är det. Karaktärerna är inte så djupa egentligen, om man skulle börja analysera dem, mer i mangakaraktärnivå, i alla fall Yuji och Mirai är typiska shoujomanga-killar. Det är kanske därför som Anton Yelchins roll kändes så malplacerad och totalt fel för Maki. Plus att de två hade noll kemi.
Jag är imponerad av Makis engelska uttal. Den är väldigt bra. Undrar om det är som hon har övat inför filminspelningen eller om hennes accent är så när hon pratar i vanliga fall också? Tegoshi kan man höra att han bryter, men hans engelska har också blivit mycket bättre.
Kommer den här filmen att finnas att köpa i Sverige så småningom, tro? Eller kanske ska se om jag hittar den i Japan nu när jag åker dit snart. ^^
第四十個星期
Handlingen är om tonåriga Naomi som ramlar nerför en trappa och tappar bort 4 år av sitt minne. Hon är tillsammans med Ace, en tennisspelare i skolan, men efter minnesförlusten blir hon kär i James (Yuji i den japanska versionen) som inte kan släppa sitt förflutet och är lite instabil. Därtill finns Will (Mirai) som är Naomis bästa vän, men är det verkligen bara vänskap det handlar om...?
Makis filmer brukar vara lite skumma och flummiga, så jag är förvånad över att jag gillade den här. Den är inte så dramatisk, med stora känslor eller så, snarare rätt så lugn och harmonisk med ett ganska trevligt och "fluffigt" slut. Det är en film som det känns bra efteråt av att ha sett den. För mig i alla fall. Kanske inte för dem som har läst boken och tycker att de har förstört den. ^^;
Jag gillade speciellt Naomis förhållande till hennes pappa. Han är strikt och hon är lydig, men följer inte blint hans order utan gör sunda uppror då och då. Och hur arg han än blir på henne så vet hon ändå att hon kan komma till honom när det väl kommer till kritan. De kan ha en öppen dialog och Naomis pappa lyssnar och låter henne förklara sina handlingar.
Den största överraskningen för mig var nog Tegoshi Yuyas roll. Hans roller brukar vara irriterande och han är lite för söt för min smak, så jag är förvånad över att han var den som jag "hejade" mest på mot slutet. Han ser annorlunda ut med de markanta svarta glasögonen. ^^
I början kändes filmen lite konstig, eftersom det var Japan men ändå amerikanskt highschool-stuk över det hela, och att de växlade språk fram och tillbaka tog också ett tag att vänja sig. Men filmen i helhet känns mer japansk än amerikansk, eftersom huvudkaraktärer är det. Karaktärerna är inte så djupa egentligen, om man skulle börja analysera dem, mer i mangakaraktärnivå, i alla fall Yuji och Mirai är typiska shoujomanga-killar. Det är kanske därför som Anton Yelchins roll kändes så malplacerad och totalt fel för Maki. Plus att de två hade noll kemi.
Jag är imponerad av Makis engelska uttal. Den är väldigt bra. Undrar om det är som hon har övat inför filminspelningen eller om hennes accent är så när hon pratar i vanliga fall också? Tegoshi kan man höra att han bryter, men hans engelska har också blivit mycket bättre.
Kommer den här filmen att finnas att köpa i Sverige så småningom, tro? Eller kanske ska se om jag hittar den i Japan nu när jag åker dit snart. ^^
第四十個星期
Couples Dynamics
» 2010-10-03 ~ 10:25:20 Allmänt «
Är det så...?
第三十九個星期
第三十九個星期
林峰 Let's Get Wet konsert
» 2010-09-19 ~ 14:40:45 TV & film «
Just nu är jag inne i en period då jag tittar på alla 林峰 (Raymond Lam) serier som jag kan komma över och har börjat lyssna på hans sånger (eftersom många är titelsånger till olika serier är de rätt mäktiga).
När jag satt och chattade med Ping om de olika tv-serierna föreslog hon plötsligt att vi skulle se hans konsert ihop, på DVD (på datorn) förstås - för dyrt att åka till Hong kong och dessutom är det inte säsong för konsert just nu.
Jätteskoj att kunna bara träffas sådär på impuls, utan att ha behövt planera in en event flera veckor i förväg. Det var härligt att umgås, prata om serier och artister och sen skratta till Raymonds olika outfiter på konserten - jag tror inte det var en enda som vi var riktigt nöjda med. Men ja, vi lyssnade ju förstås till hans sång också. Gillade också gästartisterna som var inbjudna.
Nu över till kostymerna...
Lite Japan-stuk över det hela.
Jag gillade faktiskt den gröna glitterkavajen, men tycker inte att den passar med kjolstycket. >.<
Den här svarta tyckte vi var rätt yeah... tills vi såg shortsen. Detektiv Conan eller...? O.o
Sämsta outfiten. Jag menar, vad är detta? Ingenting passar ihop med nånting. Värst är ändå kepsmössan... Kunde han inte ha haft en hatt istället?? T_T
Någon borde byta ut outfit-stylisten...
第三十七個星期
När jag satt och chattade med Ping om de olika tv-serierna föreslog hon plötsligt att vi skulle se hans konsert ihop, på DVD (på datorn) förstås - för dyrt att åka till Hong kong och dessutom är det inte säsong för konsert just nu.
Jätteskoj att kunna bara träffas sådär på impuls, utan att ha behövt planera in en event flera veckor i förväg. Det var härligt att umgås, prata om serier och artister och sen skratta till Raymonds olika outfiter på konserten - jag tror inte det var en enda som vi var riktigt nöjda med. Men ja, vi lyssnade ju förstås till hans sång också. Gillade också gästartisterna som var inbjudna.
Nu över till kostymerna...
Lite Japan-stuk över det hela.
Jag gillade faktiskt den gröna glitterkavajen, men tycker inte att den passar med kjolstycket. >.<
Den här svarta tyckte vi var rätt yeah... tills vi såg shortsen. Detektiv Conan eller...? O.o
Sämsta outfiten. Jag menar, vad är detta? Ingenting passar ihop med nånting. Värst är ändå kepsmössan... Kunde han inte ha haft en hatt istället?? T_T
Någon borde byta ut outfit-stylisten...
第三十七個星期
白馬王子
» 2010-09-15 ~ 18:59:41 Kame «
Förutom att hästen är brun. ^^;
EDIT:
真正的白馬王子 ^_______^
Tack Jenny! ^o^
第三十七個星期
EDIT:
真正的白馬王子 ^_______^
Tack Jenny! ^o^
第三十七個星期
Livets skörhet
» 2010-09-05 ~ 09:59:59 Tro & livsstil «
Folk säger att de hade änglavakt. Jag vill inte tänka på vad som kunde ha hänt...
Tack Gud för din stora nåd!
第三十五週
Tack Gud för din stora nåd!
第三十五週
Kame chibi fanart
» 2010-08-16 ~ 20:35:27 Kame «
Kawaii! Kawaii!! XD~
Hittade de här borta på livejournal, dessa söta små chibigubbar på Kame. Detaljerna är helt otroliga. Så sött. Jätte jätte jätte söta ju! XDD~
Nr. 5 är nog favoriten, med tanke på hur creepy Kame ser ut i musikvideon så är det helt otroligt hur söt han är här... inte minst hur han står med kroppen, haha.
Kan du vilken sång som hör till vilken outfit?
Jag klarade de sex första ganska omgående, men nr. 9 tog mig ett tag trots att jag kände igen kläderna. Nr. 7 fick jag googla och nr. 8 har jag fortfarande inte kommit på. (Känner igen kläderna, men minnet är kort!) Hjälp, någon...?
1. White Christmas
2. Lips
3. Love Yourself
4. Going!
5. No More Pain
6. Don't You Ever Stop
7. Rescue
8. ...
9. Keep the Faith
第三十三週
Hittade de här borta på livejournal, dessa söta små chibigubbar på Kame. Detaljerna är helt otroliga. Så sött. Jätte jätte jätte söta ju! XDD~
Nr. 5 är nog favoriten, med tanke på hur creepy Kame ser ut i musikvideon så är det helt otroligt hur söt han är här... inte minst hur han står med kroppen, haha.
Kan du vilken sång som hör till vilken outfit?
Jag klarade de sex första ganska omgående, men nr. 9 tog mig ett tag trots att jag kände igen kläderna. Nr. 7 fick jag googla och nr. 8 har jag fortfarande inte kommit på. (Känner igen kläderna, men minnet är kort!) Hjälp, någon...?
1. White Christmas
2. Lips
3. Love Yourself
4. Going!
5. No More Pain
6. Don't You Ever Stop
7. Rescue
8. ...
9. Keep the Faith
第三十三週
Tid och pengar
» 2010-08-15 ~ 15:31:37 Tro & livsstil «
Var på gudstjänst idag där vår pastor predikade om rätt förhållande till pengar och vem som bör vara Herre i våra liv. Jag tror faktiskt aldrig att jag har haft några problem med pengar och jag har nog försökt att inte låta dem styra mitt liv, eftersom jag insett värdet av andra saker framför pengar. Jag tycker inte att jag har några problem med givandet, eftersom jag vet att det är till Gud jag ger, oavsett vilken församling i världen som får det. Genom att ge är jag ju ett redskap (ekonomiskt medel) i arbetet för Gud. Det känns som Gud har välsignat min ekonomi, för även om jag inte är rik har jag inte fattats något heller (då är man rik, va?)
Vad som däremot gav mig en tankeställare är på vad jag lägger mina pengar. Om man tittar på min "bokföring" över vart mina pengar hamnar, kan man då se vad det är jag lägger vikt på? Även inom det området borde min kristna livsstil lysa igenom, hur stor del är Guds och hur stor del är bara mitt? Men går man inte runt med inställningen att mina pengar är mina och de ska jag spendera på mig själv?
När det gäller tid så är jag nog otroligt snål (med min tid). Den räknas ju i min kalender. Ska vi träffas? Okej, ska bara se om jag har nåt uppskrivet i min kalender först. Jag kan nog squeeza in dig mellan den och den tiden. Sen handlar det också om prioriteringar. Jag kanske HAR tid, men vill jag använda den tiden till att träffa DIG? Det låter kanske lite krasst, men är jag verkligen den enda som tänker så? ^^;
En gång gjorde vi en övning i min cellgrupp i Falkenberg, där vi delade in ett papper i 24 rutor och därefter skrev vi in vad vi använde vår tid till. Det var rätt intressant hur mycket som går åt till att sova, jobba, äta och annat som är nödvändigt. Resterande tiden var inte mycket och det är frågan vad man vill göra då. Kan Gud få en timme eller två av min DYRBARA tid? Kan andra människor få den? Och om de får den, fattar de då hur glada de borde vara över det?
När det gäller tid och Gud får jag väl medge att jag periodvis är väldigt kass på det. Jag vet vad jag ska prioritera, men gör det inte. Mitt går ofta före Hans. Tur att Han inte gör likadant... "Jaså, är det läge att komma nu efter så många veckor? Tyvärr, de kommande tusen åren är jag upptagen med andra. Kom tillbaka om du fortfarande lever då... "
第三十二週
Vad som däremot gav mig en tankeställare är på vad jag lägger mina pengar. Om man tittar på min "bokföring" över vart mina pengar hamnar, kan man då se vad det är jag lägger vikt på? Även inom det området borde min kristna livsstil lysa igenom, hur stor del är Guds och hur stor del är bara mitt? Men går man inte runt med inställningen att mina pengar är mina och de ska jag spendera på mig själv?
När det gäller tid så är jag nog otroligt snål (med min tid). Den räknas ju i min kalender. Ska vi träffas? Okej, ska bara se om jag har nåt uppskrivet i min kalender först. Jag kan nog squeeza in dig mellan den och den tiden. Sen handlar det också om prioriteringar. Jag kanske HAR tid, men vill jag använda den tiden till att träffa DIG? Det låter kanske lite krasst, men är jag verkligen den enda som tänker så? ^^;
En gång gjorde vi en övning i min cellgrupp i Falkenberg, där vi delade in ett papper i 24 rutor och därefter skrev vi in vad vi använde vår tid till. Det var rätt intressant hur mycket som går åt till att sova, jobba, äta och annat som är nödvändigt. Resterande tiden var inte mycket och det är frågan vad man vill göra då. Kan Gud få en timme eller två av min DYRBARA tid? Kan andra människor få den? Och om de får den, fattar de då hur glada de borde vara över det?
När det gäller tid och Gud får jag väl medge att jag periodvis är väldigt kass på det. Jag vet vad jag ska prioritera, men gör det inte. Mitt går ofta före Hans. Tur att Han inte gör likadant... "Jaså, är det läge att komma nu efter så många veckor? Tyvärr, de kommande tusen åren är jag upptagen med andra. Kom tillbaka om du fortfarande lever då... "
第三十二週
Pirate!Pi
» 2010-05-25 ~ 19:36:20 Japan «
Jag visste väl att jag hade sett honom som pirat nånstans, men det var på ett totalt oväntat ställe...
När jag kom hem idag hade jag fått paket från YesAsia.com med bl a filmen Kurosagi, så jag var ju bara tvungen att titta på den igen. Och hittade det här. Utklädnaden till pirat hade ingen funktion alls i filmen och varade typ bara i några sekunder. O.o
第二十一週
När jag kom hem idag hade jag fått paket från YesAsia.com med bl a filmen Kurosagi, så jag var ju bara tvungen att titta på den igen. Och hittade det här. Utklädnaden till pirat hade ingen funktion alls i filmen och varade typ bara i några sekunder. O.o
第二十一週
