De är fyra stycken. Det är ganska lagom många att hålla reda på. De är pojkar, ja, unga killar som - få se nu... jag måste tänka efter... om mina första elever var 10-11 år när jag började som lärare, så är de runt en 20-21 år idag (hehe, tanken får mig att känna mig gammal eller åtminstone väldigt, väldigt vuxen ^^;) - i ålder faktiskt hade kunnat vara mina elever. XDD~

 

Alla i bandet sjunger, men Yonghwa och Jonghyun gör det lite mer än de andra. Alla i bandet spelar instrument; främst gitarr, bas och trummor. Ingen av dem dansar (eller gör det särskilt bra i alla fall...). Alla utom Jungshin har spelat i en dramaserie eller i en film. De är hyfsade skådespelare, kanske inte direkt lysande, men om till och med Kristen Stewarts skådespeleri i Twilight 都收得貨, då är CNBLUEs insatser mer än acceptabla.

 

De är ett koreanskt band som under de senaste två åren har blivit alltmer populära och framgångsrika runtom i Asien. CNBLUE består av Jung Yonghwa, Lee Jonghyun, Kang Minhyuk och Lee Jungshin (Lee verkar vara ett väldigt vanligt namn inte bara i Kina utan även i Korea). CN står för Code Name medan BLUE motsvarar de fyra medlemmarna, var och en med sin egen "karaktär". Jonghyun står för Burning, Minhyuk för Lovely, Jungshin för Untouchable och Yonghwa för Emotional.

 

 

Yonghwa är den äldste och ledaren för bandet. Han är deras främste låtskrivare och han komponerar musik och skriver sångtexter, sjunger och spelar helst på gitarren. Det är också tack vare honom som jag har upptäckt bandet, eftersom han först blev känd genom dramaserien You're Beautiful. Men det var Heartstring som fick mig att gilla honom på allvar.

 

Vad jag tycker om med det här bandet är att de verkligen verkar älska musik och det de sysslar med. Band som spelar själva skiljer sig från idolband som fokuserar mycket på image och styling (där tyvärr även KAT-TUN ingår), uppträder genom dans (och sång) och därför tillåts att köra playback och förlita sig på studioinspelningar när de framför sina live performances (eftersom de dansar och har svårt att låta bra samtidigt). Eftersom CNBLUE inte behöver koncentrera sig på dans och koreografi kan de ägna sig åt själva musiken.

 

Det är oftast Yonghwa som sjunger (solo) men även Jonghyun har många låtar som han sjunger. De andra två "fyller i" eller utgör kör eller bakgrundssång, men alla kan texterna någorlunda utantill. Det händer att de för skojs skull skiftar "sångrepliker", något som publiken uppskattar mycket.

 

 

 

Jag tycker egentligen att det räcker med en eller två som sjunger i ett band, för att det ska vara effektfullt i en sång. Jag jämför med KAT-TUN som har fem vokalister och Super Juniors som har elva (eller har de tretton?). När alla ska ha sin "egen sångrad", då styckas sången sönder i smådelar och det finns ingen mening med det... jag kan inte se vitsen med varför man ska dela upp en sång på det viset och oftast hör man ju inte skillnad på vem som sjunger vad, om det inte är så att man gillar någon i gruppen ovanligt skarpt. Jag menar, jag hör när det är Kame som sjunger i KAT-TUN eftersom jag känner igen hans röst, men de andra fyra har jag svårt för att differentiera. Super Juniors ska vi bara inte tala om, de är bara förvirrande (både när de dansar runt och när man ska försöka lyssna till de enskilda rösterna. Det är en fangirl-nivå som jag inte har lyckats nå upp till än.... ^^; Jag tyckte att 'NSync utnyttjade deras olika röster bra när de sjöng i stämmor. De hade en sång som de sjöng a capella (som jag dock inte minns namnet på) som lät bra trots avsaknaden av instrument för att de olika sångpartierna/stämmorna stötte upp varandra.

 

I KAT-TUN inleder Kame sången, Koki rappar och Maru kör sin beatboxing medan Junno och Ueda hänger på... För att alla ska få "screen time" fast i sång så löser de det ofta med att alla har sina egna solosånger (eller ibland duetter), men då blir solosången personens som sjunger den och inte gruppens. Eftersom CNBLUE spelar tillsammans så känns deras sånger som gruppens gemensamma oavsett vem som har komponerat musiken, skrivit texten eller sjunger den; det är en sång som tillhör bandet i alla fall. Yonghwa eller Jonghyun kan uppträda ensamma med sina gitarrer och spela och sjunga, men på nåt vis känns det ändå inte som de "ensamma äger sången" på samma sätt som när t ex Ueda sjunger en av sina solosånger på scen.

 

Även Jonghyun skriver låtar och att de är två i bandet som skapar musik säkrar bandets framtid i högre grad eftersom de inte riskerar lika lätt att få slut på egna sånger pga utbrändhet av en persons inspiration. De får sånger från andra låtskrivare också naturligtvis. Deras agency verkar ta hand om dem.

 

 

CNBLUEs musik varierar i stil: från rockigt till medryckande pop till lugna ballader. Jag får väl säga att jag gillar de lugna låtarna bäst - så vackert att lyssna på till gitarrackompanjemang - men de poppiga låtarna är lätta att lyssna på och fastnar snabbt i huvudet. Ibland kan jag tycka att det är synd att ingen spelar synth, men å andra sidan funkar det rätt bra ändå. 

 

En annan anledning till att jag gillar det här bandet är att de skriver och sjunger sångerna på japanska. Faktum är att de debuterade först i Japan och gav ut en skiva där innan de slog igenom i sitt eget hemland. En del sånger är också på engelska, dvs hela sånger och inte endast några enstaka strofer. Man kan tycka vad man vill om deras Engrish och de behöver nog arbeta mer på uttal och grammatik, men jag anser ändå att det är anmärkningsvärt att de försöker. Jag föredrar att titta på konserter och framträdande när de är i Japan, för då pratar de japanska, vilket innebär att jag har lite större möjlighet att förstå vad de säger trots att det inte finns subtitles. De pratar ganska bra japanska och kan hålla enkla konversationen även om man märker att de anstränger sig en del för att hitta ord och säga rätt. Just därför att de pratar lite långsammare och använder enkla uttryck och fraser gör att jag klarar av att hänga med vad som sägs (någorlunda hyfsat i alla fall). Men jag tycker deras japanska är bra och jag är glad om jag lyckas komma upp i deras nivå en dag. En dag...

 

 

Jonghyun är den som pratar bäst japanska; man hör skillnad på honom och de andra. Han pratar flytande och mest naturligt. När han pausar och tänker efter så får man känslan av att han tänker på VAD han ska säga och inte på HUR (eller vad-heter-det-jag-tänker-säga-på-japanska) han ska säga det. Men så har han ju också bott i Japan ett antal år och gått i skola där (om jag har fattat saken rätt).

 

Emellertid är det nog så att jag gillar det bäst när de sjunger på koreanska, för det är deras språk och det de känner sig bekvämast med, vilket jag tycker märks på deras sånger. När de inte behöver tänka på språk och uttal så blir fokuset helt naturligt på själva musiken och sången istället. Så ja, även om jag inte förstår ett enda ord på koreanska (saranghae räknas inte, det kan man inte undgå att lägga märke till) så röstar jag ändå för den koreanska versionen.

 

 

 

CNBLUE har en officiell YouTube-kanal och där lägger de upp nya klipp som t ex musikvideor med deras nya sånger. Dessutom finns deras musik att köpa i form av Digital Download utöver vanliga CD-skivor, vilket jag tycker är väldigt bra och smidigt. Ibland vill man inte ha alla sångerna i ett album och då har man valet att bara ladda ner och betala för de sånger man vill ha. Jag vet inte om det handlar om strategin i koreanska underhållningsvärlden eller helt enkelt bara vilket bolag artisterna har kontrakt för, men de vet i alla fall att utnyttja internet för att sprida och göra reklam för sina produkter. Jag önskar att Johnny's var lite mer framåt i det avseendet... T_T;

 

 

Men låt oss vara uppriktiga... Hur många fangirls lade märke till bandet i första hand för att killarna har ett stiligt utseende, räck upp en hand! Jag säger inte att de har lyckats på grund av deras utseende, men det är sannerligen inte en nackdel att alla fyra är långa, gängliga och ser bra ut. Visst kan ett band bli populärt enbart pga deras talanger, men förpackningen är i hög grad minst lika viktig. Om man jämför bilder på hur de såg ut när de fortfarande var ett indie-band och nu när de är idoler så ser man stor skillnad. De är snyggare nu, har bättre klädstil och är mer stylade. I deras fall kan dock utseendet trots allt vara ett hinder för dem eftersom de har blivit kritiserade för att ha lyckats "through looks and not talent". I början av deras debut fanns det människor som klagade på att de inte själva spelade sina instrument utan att det var playback-spelande, som tyckte de förlitade sig på sina utseenden eller att det var någon annan som skrev deras musik. De flesta idag som känner till bandet vet att det inte stämmer, men jag tror ändå att killarna kan ha svårt för att tas på allvar och ses som ännu ett idolband som samlar på fangirls.

 

Det märks att CNBLUE fortfarande är nya i karriären, dels på deras scenvana (ibland är de fortfarande osäkra och blyga, även om det tillhör deras charm) och dels på att de är ödmjuka och väldigt hårt arbetande. De är extremt stolta över sin musik och att det är de själva som har skapat den, men tar också till sig kritik och försöker bli bättre och förändra sig. När man får lite inblick i deras scheman inser man att idoler inte kan ha mycket till liv... det är jobb för hela köret. Deras passion för musik och all tid och arbete de lägger ner för att bli bättre och utveckla sig själva är beundransvärt och jag tror att de kommer att ha en lysande framtid, så länge som glöden fortfarande finns där. Jag kommer nog att följa dem ett tag framöver.

 

Sommar och ledighet... en tid att kunna umgås med sina nära och kära.

 

 

När syrran och svärbrodern (jo, jag vet att det heter svåger!) åkte iväg till Amsterdam passade vi andra på att åka på utflykt till Skanör och Falsterbo.

 

 

~*~*~*~

 

Några dagar senare var vi ute och gick på festivalen.

 

 

Det bästa med Helsingborgsfestivalen är nog sillamackan på Franssons fisk. Tyvärr brukar de hålla till i Nogersund i vanliga fall... det är lite långt att åka bara för stekt sill. Lika långt att åka som till Ale stenar där de också har ett bra fiskrökeri.

 

Någon dag ska jag kanske sticka bort till Lasses fiskrökeri och kolla in deras sillamacka. =P