... är faktiskt förvånansvärt underhållande och värd att ses om och om igen. Trots att den är inspelad i Taiwan och har koreanska killar i huvudrollerna. Hehe. Nu ska vi inte vara såna... fulla med fördomar... ^^; Taiwanesiska dramaserier kan vara lite utdragna och överspelade (vilka asiatiska serier är inte det?), men de gör också en hel del bra grejer.

Skip Beat mangan är en av mina favoriter: det är en typisk shoujo manga till en viss del, men huvudpersonen Kyoko är inte så mjäkig och värdelös som hela tiden måste "räddas" av prinsen, även om hon hänger upp sitt liv på en kille. Den är vältecknad, rolig (min sorts av humör antar jag, eftersom jag skrattade så jag fick ont i magen) och absolut knäpp. Den är bara så lång, inte på långa vägar skådar jag slutet... jag hade velat se att storyn ledde nånstans just nu. Jag vill ju veta om Rens förflutna och att han och Kyoko ska komma nånvart i sin relation... T_T;;

Animen var också väldig trevlig eftersom karaktärerna fick färg och rörde sig, men att göra om den till live action krävs ju en hel del mer.



I början var jag lite tvivlande till valet av Ren och Shou: om de ändå ska spela in den i Taiwan, varför väljer de KOREANER??? Skip Beat härstammar ju från Japan. Och om de nu måste bjuda in utländska skådisar, kunde de inte valt japaner då??? >.<  Jag lugnade dock ner mig ganska snabbt, för Choi Siwon och Lee Donghae funkade rätt bra i serien.

Siwon för sig som en stjärna, så han är rätt övertygande (trots de här "wow-scenerna" där Rens genialiska superskådistalanger inte riktigt lyser igenom in real life och får samma effekt som i mangan). Jag har läst en del recensioner där folk tycker att Siwon är lite för "smiley" för att vara Ren, medan mamma tycker att han visar lika mycket känslor som en timmerstock... ^^; Jag själv tycker han är perfekt i rollen och just nu kan jag inte ens tänka mig Kame som Ren. Jag kanske ska tillägga också att jag är hemskt glad att det tog så lång tid innan de kom igång med produktionen, för annars hade vi haft Jerry Yan i huvudrollen, och en som passar mindre i den rollen får man ju leta efter...

Donghae fick mig att hata hans rollfigur för att senare tycka synd om honom, så han har ju rätt sorts "Shou-känsla" över sig.

Live-versionen följer mangan ganska troget, även om det har ändrats lite här och där, men många av scenerna är direkt tagna från mangan, replik för replik. Ivy Chen som spelar Kyoko (GongXi på mandarin) är ingen sockersöt skådespelerska, men hon är duktig och inte rädd att skämma ut sig på tv.

Jag såg den först på mandarin och jag tycker nog att originalversionen är bäst, men Hongkong sänder den dubbad till kantonesiska och där får man en liten annan känsla. Jag blir lite störd av hongkong-slangen och all kodväxlingen de har ja jag vet, jag gör det också, men den är ju bekvämast att se eftersom jag slipper tänka efter så mycket eller försöka läsa texten om jag missar vad de säger. På tal om språk... det verkar som både Siwon och Donghae pratar och förstår lite mandarin, men de blev dubbade eftersom de sa sina repliker på koreanska. Jag har en teori om att det är därför mycket som sägs i serien görs i form av tankar man får lyssna till...

15 avsnitt känns alldeles för kort och täcker ju inte ens en tredjedel? fjärdedel? av storyn. Eftersom mangan inte är avslutad än fick serien ett annat slut och sista avsnittet kändes lite abrupt, som om de ville stoppa in så mycket som möjligt innan tiden tog slut och därav hoppade över massor av scener. Till på köpet hänger det fortfarande en massa trådar lösa.

Men förhoppningsvis kommer det en säsong 2. Hoppas! Hoppas!! o(^-^)o