Det finns ett kinesiskt uttryck som jag tycker är ganska talande när det handlar om att beskriva hur jag känner mig ibland: en halv spann med vatten (半桶水). Det innebär att man bara kan saker till hälften och har lång väg att gå innan man till fullo behärskar något. Med andra ord, att vara en amatör till skillnad från att vara professionell.

Kanske är därför jag känner mig så vilsen ibland, när jag inte riktigt vet vad jag vill här i livet, vad jag vill syssla med resten av livet. Det finns så mycket som är roligt (och tråkigt och eländigt med för delen), och jag är inne och nosar på allt möjligt inom så många skilda områden, så jag har svårt att fokusera.

Språk? Jag kan några stycken men behärskar jag dem bra? Knappast. Inte ens mitt modersmål kan jag prata ordentligt utan att behöva tänka efter för att hitta orden och behöva ta in ord från ett annat språk. Jag kan t ex inget språk tillräckligt för att kunna arbeta som översättare eller tolk, för att inte tala om författare.

Så är det med alla andra intressen jag har: sy, rita, datorer, design, piano, sång, undervisning etc. Det finns som sagt mycket som är roligt och jag antar att det är väl därför jag sysslar med det, men det hade ju varit kul också att nån gång få känna (och inte bara känna, utan veta) att man är RIKTIGT, RIKTIGT duktig på nåt... som ett proffs.

Jag tror att om man är riktigt duktig på nåt så tycker man att det är roligt också, och då vill man jobba med det och kan jobba med det tills man dör... Kanske är jag idealiskt på det viset, men jag skulle vilja hitta det jobbet. Jag tror att det är möjligt, att vara passionerad i sitt arbete, och inte bara vara realistisk och arbeta för att man måste, för att få mat på bordet.

Det positiva (om man nu måste vara positiv) med den där "halva hinken med vatten" är ju att det fortfarande finns plats att fylla med mer vatten; dvs det finns alltid mer att lära sig inom alla områden, du har alltid möjlighet att utvecklas även om det känns som jag alltid kommer att förbli på den nivå jag är på just nu.

Jag önskar bara att jag kunde vara ett simpelt "a bucket of water". O.o

... så det var roligt att upptäcka filmklippen i kameran (ja, jag filmade med mobilens kamera, därav kvalitén).

Här ett klipp från Mui Wo (en Hongkong-ö) där vi agerade turister och hyrde cyklar. Magnus är tagen på bar gärning när han leker med "eldsläckningskvastarna". Och resten är bara nonsens... XD~


Youtube ogillar nog videoformatet så de osynkar ljud och bild som straff. >_<

... och anledningen till att jag hade en rosa cykel var förstås för att de inte hade några GRÖNA!! ^^;

... men ibland är de bara så irriterande. Visst förstår jag att de är nyfikna och vill ha insider-info från någon som kanske har närmre kontakt med den som de ifråga vill ha information om, men ibland får man också välja sina tillfällen. När frågor inte är relevanta för situationen, så känns det bara desperat.

Nedan är ett klipp som handlar om Kame och hans nya reklam. Mot slutet (1:46) pratar de om Jin och Meisa och vill veta vad Kame tycker om saken. Kom igen, det är väl Jins privatliv, och han är inte ens längre KAT-TUN, så vad spelar det för roll vad en av KAT-TUN-medlemmarna tycker? Eller alla för den delen... Och så frågar de om Kame har haft någon kontakt med Jin eftersom han har gift sig? Det ska väl de ta och skita i. T_T



På en event där Panasonic försöker sälja sina produkter ställer de helt orelevanta frågor. Gamar. Få till stånd ett riktigt intervjutillfälle, så är chansen större (eller inte) att de lyckas få ett svar Kame kommer åtminstone att låtsas svara på frågan då.

Hehe, jag gillar hans sätt att dissa dem; bara fortsätter att le och låtsas som han inte hör dem. Just IGNORE. That's the way to go!!! ♥