Läste om att NEWS mister två av sina mer populära medlemmar, både Pi och Ryo försvinner. Pi ska satsa på solokarriär medan Ryo ska koncentrera sig på den andre gruppen Kanjani8 (ja, han är en av dem som har varit med i två grupper samtidigt, kan förstå att han vill hoppa av den ene, blir nog lite schizo med tiden....)



Det märkliga är att jag inte alls känner mig upprörd som när Jin försvann från KAT-TUN. Fast märkligt kanske det inte är, jag har ju följt Pi och bryr mig inte så mycket om NEWS, de enda intressanta i den grupper förutom Yamashita är ju Ryo (som nu försvinner) och Tegoshi (som jag är mer intresserad av när han spelar i dramor och filmer än av hans sång), så ja... jag känner inget speciellt över nyheterna. Lite chockad möjligen och kanske en aning medlidande med de fyra stackarna som ska försöka kämpa vidare.... men inte tillräckligt för att bry mig att lyssna på dem eller följa deras aktiviteter. Hoppas bara dem lycka till.



Dessutom är jag inte ett dugg förvånad över att Pi hoppar av och jobbar själv. Han har fått många soloprojekt (han åkte till HK själv och andra ställen i Asien utan sina bandmedlemmar) och sen är jag kanske fördomsfull, men Pi och Jin lär vara väldigt nära kompisar, så varför skulle de inte influera varandra...? Men Pi satsar nog på Asien mer än att försöka ta sig över till en annan kontinent. Och jag tänker följa hans aktiviteter, hehe...



Ja, visst är man hycklare. Jag kan tänka mig att hade Jin varit min ichiban idol så hade jag nog också droppat KAT-TUN och hängt på honom till USA... Men som det var nu så blev man lite kluven: ville ju att han skulle stanna kvar samtidigt som jag var putt för att han ville lämna dem.

Jag antar att vi fangirls (liksom människor i allmänhet) gör misstaget att tro att allting kommer att finnas kvar som vi vill ha det. En grupp blir populära och det kommer bara att fortsätta så tills vi själva tröttnar och söker oss vidare. När det omvända händer, när något förändras med den gruppen INNAN vi hunnit bli trötta på dem, ja, då blir det ramaskri. Men käre nån, de där stackarna måste väl också få komma nånstans i livet och tänka på sina liv och karriärer och det som är bäst för dem. Men som våra idoler så äger vi dem - känns det som - och därför blir vi upprörda när de får för sig att störa vår tillvaro.

Och vem säger att Johnnies kommer att finnas kvar för evigt? O.o