Håller på att röja här hemma och hittade den här CD-skivan som jag fick när jag precis hade gått ut Lärarutbildningen i Malmö. Det började med den här skivan och slutade med att jag bodde i Falkenberg i fyra år och jobbade i Ätran.



Så mycket har hänt sedan dess. Det var en underbar, uppfräschande tid och jag lärde känna många nya vänner och kollegor. Församlingslivet och andra kristna människor fick en helt ny del i mitt liv och jag kan säga att de är den del som jag saknar mest sen jag flyttade därifrån.

Och så min söta lägenhet förstås där jag hade min egen lilla värld. Jag lärde mig att bli vuxen och ta hand om mig själv och inse att det faktiskt KAN vara roligt att laga mat, när man har tid och lust och inte är hungrig som en varg...

~*~*~*~

Så många minnen som väcks till liv bara för att man hittar en bit kartong och lite plast.... men nä, jag ska inte spara skivan av nostalgiska skäl, den har redan fullgjort sin uppgift.

Läste om att NEWS mister två av sina mer populära medlemmar, både Pi och Ryo försvinner. Pi ska satsa på solokarriär medan Ryo ska koncentrera sig på den andre gruppen Kanjani8 (ja, han är en av dem som har varit med i två grupper samtidigt, kan förstå att han vill hoppa av den ene, blir nog lite schizo med tiden....)



Det märkliga är att jag inte alls känner mig upprörd som när Jin försvann från KAT-TUN. Fast märkligt kanske det inte är, jag har ju följt Pi och bryr mig inte så mycket om NEWS, de enda intressanta i den grupper förutom Yamashita är ju Ryo (som nu försvinner) och Tegoshi (som jag är mer intresserad av när han spelar i dramor och filmer än av hans sång), så ja... jag känner inget speciellt över nyheterna. Lite chockad möjligen och kanske en aning medlidande med de fyra stackarna som ska försöka kämpa vidare.... men inte tillräckligt för att bry mig att lyssna på dem eller följa deras aktiviteter. Hoppas bara dem lycka till.



Dessutom är jag inte ett dugg förvånad över att Pi hoppar av och jobbar själv. Han har fått många soloprojekt (han åkte till HK själv och andra ställen i Asien utan sina bandmedlemmar) och sen är jag kanske fördomsfull, men Pi och Jin lär vara väldigt nära kompisar, så varför skulle de inte influera varandra...? Men Pi satsar nog på Asien mer än att försöka ta sig över till en annan kontinent. Och jag tänker följa hans aktiviteter, hehe...



Ja, visst är man hycklare. Jag kan tänka mig att hade Jin varit min ichiban idol så hade jag nog också droppat KAT-TUN och hängt på honom till USA... Men som det var nu så blev man lite kluven: ville ju att han skulle stanna kvar samtidigt som jag var putt för att han ville lämna dem.

Jag antar att vi fangirls (liksom människor i allmänhet) gör misstaget att tro att allting kommer att finnas kvar som vi vill ha det. En grupp blir populära och det kommer bara att fortsätta så tills vi själva tröttnar och söker oss vidare. När det omvända händer, när något förändras med den gruppen INNAN vi hunnit bli trötta på dem, ja, då blir det ramaskri. Men käre nån, de där stackarna måste väl också få komma nånstans i livet och tänka på sina liv och karriärer och det som är bäst för dem. Men som våra idoler så äger vi dem - känns det som - och därför blir vi upprörda när de får för sig att störa vår tillvaro.

Och vem säger att Johnnies kommer att finnas kvar för evigt? O.o

Ja, ni undrar säkert vad jag yrar om, vårtecken mitt i hösten. Nej, så heter min lilla video som jag har gjort för PIM, som är en datorutbildning på mitt jobb. Jag började förra året och äntligen är jag färdig med de tre stegen, där det sista steget är att göra en video med ljud och bild.



Roligt att jobba med videofiler faktiskt, men det tar kolossalt mycket tid. >.<

Men jag hade velat göra egna små projekt, när jag hinner få ihop tillräckligt med tid och motivation... 

Skillnaden med den här videon från mina äldre fanvideor är att här är allt material mitt. Jag var ute och filmade med syrran i våras för hon skulle också göra samma uppgift - fast hon gjorde färdigt sin redan veckan därpå medan jag har väntat fram tills nu.... Hehe.... ^^;

Jag är dock inte helt nöjd med hur musiken liksom avbryts för att man inte kan lägga in två ljudspår parallellt med varandra. Och så är rösterna lite enformiga, det är typ två slags röster, barn och den grövre vuxnes. Jag hade velat ha en röstförvrängare a la Detective Conans manick. Hade varit nåt, det! ^^

Och nån dag borde jag göra en film av alla mina kittisar och kamisar! XDDD~

... kan vara så vacker.

Min vackra, fina telefon (se inlägget nedan) dog till min förtrytelse en plötslig och oförklarlig död nyligen.  

Många av mina kompisar och bekanta hade alla börjat att använda Smartphones och Android-telefoner och Iphones och jag-vet-inte-vad-allt-heter och jag var så nöjd med min gamla, nätta tjockis-mobil. Den var så fin, och kändes så bra i handen och jag kunde ringa och smsa och lyssna på musik och väckarklockan funkade perfekt för mina behov (den bländar inte när alarmet går igång, vilket skärmtelefoner gör, suck!) och jag kunde till och med surfa (långsamt och dyrt förvisso men ändock surf) om jag var tvungen och dessutom var den pimpad med fina pärlor från Japanresan. Jag var totalt nöjd och fast besluten att inte ge efter för omgivningens trender inom mobilvärldens nyheter. Att ha internet alltid tillgängligt, nä, jag ska ju försöka att inte vara så uppkopplad hela tiden. Ju. Det var så jag tänkte.

Tills den dog. T_T

DÅ tog det emot att köpa en gammal "vanlig" hederlig telefon igen. Jag menar, för samma pris, ska jag verkligen nöja mig med att ligga EFTER med teknikens nya gullgrisar? Jag älskar viktelefoner, men de är trots allt fortfarande av den gamla skolan (viktelefoner som är skärmtelefoner med Android? Ah! Men nä, har inte sett nån sådan hittills...). Så det var dags att surfa efter en ny telefon och titta efter vad som fanns på marknaden. 



Jag föll rätt snart för Sony Ericsson Xperia Mini Pro. För att... den ser ut som en minidator (jag menar, ett minitangentbord... WHOAAAA!!) och den är tjock och kort och så sööööööööööööööööööt. ♥ Den vita färgen påminner också väldigt mycket om min gamla telefon, så ja... jag ska vara ärlig och säga att jag föll för utsidan. XD~

Fortsatte att läsa recensioner och dylikt och gillade det jag läste, så vad fanns det att tveka om?
Nu längtar jag bara efter att komma på HUR jag ska pimpa den här nya telefonen, hihi. ( ^_^)v

~*~*~*~*~

En annan baksida av att den förra telefonen dog är att alla människor jag träffat EFTER min tid i Falkenberg har jag förlorat nummer till. Hoppas bara att de ringer upp mig nån gång... ^^;